MITT HELSINGFORS

Staden & Livet

Månad: maj 2015

29 år i Sankt Petersburg

Igår torsdag tog jag ett steg närmare 30-årsgränsen och fyllde 29. Min man kan vara lite ”roddig” ibland (finlandssvenskt uttryck för ungefär ”virrig”) så när han och barnen kom sjungandes i onsdags morse protesterade jag med lätt mördande blick och sa ”det är ju imorgon jag fyller år!”. Det visade sig dock inte vara ett misstag utan Anton hade fixat barnvakt i två dygn och en kryssning till Sankt Petersburg som present. 

Anton

Som alltid när vi reser tillsammans fick Anton problem i passkontrollen (i Israel blev han t.ex. intagen på ett tre timmars förhör 2008). Detta trots att vi valde att ta fartygets guidade busstur och därmed fick gå av båten först av alla i en särskild turistkö. Passkontrollanten skrek upprört när hon såg Antons passbild och verkade tycka han såg skum ut. Efter att han fått skriva sin signatur på samma sätt som i passet för att övertyga att det faktiskt var Anton på bilden gick hon tveksamt med på att släppa in honom i landet. 

Sankt Petersburg är Rysslands näst största stad och har cirka 5 miljoner invånare. Det är en vacker kulturstad med massor av imponerande byggnadsverk och  den gamla stadskärnan står på UNESCO:s världsarvslista.

2f034be1-e2ad-4640-9b91-f63995c619dd

Klicka för att se bilden i större format! Anton tog en panoramabild vid Palatstorget varifrån det Ryska Imperiet styrdes i 200 år och där händelser som Blodiga söndagen 1905 och dygnet-runt-demonstrationerna 1991 ägt rum.

Några bilder från dagen: S:t Isaks katedral är en av världens största katedraler, vi tog de 262 trappstegen upp och fick en bra överblick av den pampiga staden. Uppståndelsekyrkan heter den häftiga mosaikutsmyckade byggnaden som byggdes på den plats där tsar Aleksander II blev mördad år 1881.  Efter regn kom det solsken och vi promenerade på de många broarna över kanalerna, staden kallas för Nordens Venedig. Det blev en mycket bra födelsedag och S:t Petersburg kan absolut rekommenderas som turistmål.
Nästa år blir det 30-årskalas i huset i Nora!

venedig

Nordens Venedig

kyrkan

Uppståndelsekyrkan

S1900009

Isakskatedralen


Marthorna & Feminism

Jag & Saga har varit på matlagningskurs där vi lärt oss göra bra babymat. Arrangören var Finlands svenska Marthaförbund som är Finlands största svenskspråkiga kvinnoorganisation. Tillsammans med 10 andra småbarnsmammor har jag skalat rotfrukter, kokat och mixat ihop en massa olika puréer med milda smaker. Eftersom ”Marthorna” för mig mest associerade till en historisk kvinnorörelse som jag har läst om kopplat till världskrigen försökte jag luska ut lite mer på plats hos kursdragaren. Hon förklarade mest att föreningen lär ut ”hemkunskap” till kvinnor för att man bra ska kunna ta hand om sin familj. När vi sen promenerade hem med vagnen full av burkar med morotspuré, kokad gös och avokadomos funderade jag lite på det här med ”kvinnofrågor”, feminism och skillnader som jag upplevt mellan Finland och Sverige i dessa frågor. 

Martharoerelsen

Marthaförbundet bildades 1899 under namnet ”Bildning i hemmen”.

Marthaorganisationens historia sägs följa ”den finländska kvinnans historia”. Föreningen startades 1899 med avsikten att sprida folkbildning till alla kvinnor i Finland. Man utgick från kvinnans roll som uppfostrare av kommande generationer av ”ansvarsmedvetna och dugande medborgare”. Under världskrigen förändrades den finländska kvinnans ställning i arbetslivet på liknande sätt som i Sverige eftersom kvinnorna då behövdes ute på arbetsmarknaden. Jag läser att Marthorna under årens lopp har agerat banbrytare och pionjärer för jämställdhetsfrågor såsom barndagvård, pensionsförmåner och kvinnans ställning i samhället. 2007 fördes livliga debatter inom förbundet kring begreppet feminism och på deras hemsida står numera att: ”Marthor har jobbat i över hundra år för att förbättra kvinnans ställning genom att erbjuda kunskap, nätverk och valmöjlighet. Det här kallar vi för marthafeminism. Ordet feminism innebär för oss rätten till kunskap, rätten att göra egna val och att ha rätt till sin egen kropp.”

Hallituspohjaa koskeva tiedotustilaisuus.

Ledarna för Finlands nya regering där inget av partierna är feministiskt.

I valet som var här i Finland för en månad sen pratades det ingenting om feminism eller jämställdhetsfrågor i den offentliga debatten till skillnad mot i den svenska valrörelsen där nästan alla partier till slut försökte utge sig för att föra feministisk politik. Den finska regeringen som nu har bildats mellan Sannfinländarna, Centerpartiet och Samlingspartiet kommer troligtvis inte driva en enda jämställdhetsfråga och statsministern själv har uttryckt att han är abortmotståndare. Alla de etablerade partiernas ordförande är män med undantag för Kristdemokraternas ledare som aktivt jobbar emot feministiska frågor. Under min tid här i Finland har jag upplevt att ”feminism” är ett uttryck som klingar ganska så negativt. Det är absolut inte en självklarhet att kalla sig feminist (inte ens som kvinna) eftersom det uppfattas som något alltför ”radikalt”. Så kan det förstås också vara i Sverige och det beror ju mycket på i vilka kretsar man umgås men om man ser till medieframställningen och politikers uttryck kan man nog säga att feminismen har blivit mycket mer ”rumsren” i Sverige än i Finland. Tiina Rosenberg (professor & genusvetare) har också konstaterat att feminismen är mycket mer synlig i Sverige. Hon säger i en intervju att ”Utrymme ges aldrig, det måste tas. Det har feministerna i Sverige gjort”.

En ganska så vedertagen grunddefinition av vad feminism betyder är att ”Det finns en strukturell ojämställdhet och maktobalans mellan kvinnor och män, och feminismen vill förändra det asymmetriska förhållandet.” Vad som sedan är orsaken till maktobalansen, hur den tar sig uttryck och vad som ska göras åt den kan skilja sig stort feminister emellan. Gudrun Schyman, partiledare för Feministiskt initiativ i Sverige, brukar säga att feminism inte är en åsiktsfråga, utan en kunskapsfråga. Har man tagit till sig kunskapen om att feminismen behandlar frågan om kön och makt – alltså att det är en strukturell fråga – och vill arbeta med att förändra samhället mot målet jämställdhet, då är man feminist”.

saga

Nu när jag själv har barn känns det ännu mer angeläget att jobba för feministiska samhällsfrågor så att de kan få fortsätta klättra uppåt utan att diskrimineras!

Jag tycker att det är självklart att kalla mig för feminist. Vad tycker du?

Vill du läsa mer om Marthaförbundet eller spana in deras evenemang runtom i Finland, som t.ex. feministiskt självförsvar, är adressen www.marthaförbundet.fi/sv/

Kompisfest på Cantina West

I helgen hade vi finbesök från Nora av våra kompisar Micke & Linnea Cederborg. De valde Helsingfors som resmål för en helgweekend med flyg, boende på Scandic Marski, ett par café- och restaurangbesök och Mamma Mia-föreställning som pricken över i:et – ett ganska typiskt och uppskattat upplägg för den svenske turisten. Vi valde att ta med Micke och Linnea till en restaurang som ligger i centrum bara några stenkast från Svenska Teatern. Cantina West har funnits i Finland sedan 1990 och erbjuder ett stort utbud av goda rätter från det mexikanska köket. Servicen är bra och de har specialiserat sig på att lägga extra krut på teman som födelsedagar, möhippa/svensexa och företagsmiddagar med särskilda menyer så att besöket ska flyta smidigt.

WP_20150502_16_48_26_Pro

Micke som normalt tillbringar dagarna som produktionsledare i byggbranschen och Linnea som jobbar som studievägledare, fick möjligheten att lämna deras två barn hemma i släktens trygga händer och njuta av en Helsingfors-weekend!

Restaurangen i sig är inte särskilt barnvänlig – man måste gå upp för en trappa för att komma in så det är lyfta vagn som gäller och det finns inte någon särskild barnhörna som på vissa andra restauranger (till exempel Stockmanns). Men personalen anstränger sig verkligen för att barnen ska ha det bra, de kom med barnstolar, blåste upp ballonger, fixade med kritor & papper och särskild barnmeny finns. På samma sätt var det gällande språket, den första servitrisen pratade inget annat än finska så sedan fick vi ny personal som kunde prata engelska med oss och ännu lite senare kom en servitris som pratade svenska.

Restaurangens paradrätt är Cantina West Ribs (det som Micke har framför sig på bilden), alltså revbensspjäll och det finns mycket kött på menyn vilket Anton gillar. Jag själv som oftast föredrar vegetarisk mat har dock också hittat några bra rätter, bland annat en mycket god pumpasoppa på förrättsmenyn och fajitas med getost och cashewnötter. Restaurangen har också en dessertspecialité vilket är Cantina’s chocolate cookie som du ser på bilden nedan. Om du önskar en något mindre dessert är deras kladdkaka också mycket utsökt!

Beskrivningen till Cantina’s chocolate cookie är ”Warm chocolate and nut cookie with vanilla ice cream, chocolate sauce and whipped cream”. Saga var arg för att hon inte fick smaka på den!

Om du vill veta mer om restaurangen Cantina West är deras hemsida http://www.cantinawest.fi/en/

Är du också sugen på en Helsingfors-weekend? Nu när våren är i full blom är det här en mycket vacker stad som har mängder att erbjuda. Välkommen!

© 2021 MITT HELSINGFORS

Tema av Anders NorenUpp ↑