En del i Jani Leinonens utställning på Kiasma som använder kända varumärken i sina verk för att belysa olika samhällsfrågor. Här med Erik som är litteraturvetare och till vardags jobbar som plåtslagare och Erika som är människorättsvetare och jobbar på Skolverket.

Kiasma är Finlands moderna konstmuseum och ligger mitt i centrum. När vi var där visades tre olika utställningar med nutidskonst där jag gillade fotokonsten av Robert Mapplethorpe bäst. Kiasma är helt klart ett utmärkt museum för den som vill betala 12 euro för att se samtidskonst. Dock är det inte ett småbarnvänligt ställe, för mig var det mest stressigt då den mesta energin gick åt till att försöka se till så att inget förstördes av Noahs nyfikna händer. Det finns även utplacerade vakter som säger till så fort man tar fram någon slags förtäring – typ en riskaka som Saga åt i sin vagn var totalförbjudet.

Helsingfors kryllar av caféer, Karl Fazers café på Glogatan är ett av de mest kända.

Jag gillar choklad och ett av de obligatoriska ställen att besöka i såna fall är något av Fazers caféer runtom i stan. Fazer är tillverkare av godissorter som Karl Fazer, Geisha, Dumle, Tutti Frutti, Marianne m.fl. Caféet som öppnade år 1891 inrymmer en stor lokal med café, delikatessbutik och ett visningsfönster där man kan beskåda när bakverk görs iordning. Deras sortiment på tårtor och bakverk byts ut med jämna mellanrum men om man tar en frukostbuffé så kan man smaka på typ 10 olika tårtor om man är sugen på det För tillfället är choklad/hallontårtan det godaste chokladbakverket i caféet och chokladtårtan på frukostbuffén är en riktig to-die-for! 

Karl Fazer café är egentligen en mardröm för småbarnsföräldrar eftersom det kryllar av godis i hela lokalen, lyckligtvis så somnade Noah i vagnen precis innan vårt besök…

Det var superroligt att ha Erika och Erik på besök! Eftersom Erika tidigare har haft precis det jobbet jag ska börja om en månad känner jag mig nu också lite mer insatt och förväntansfull. 

Related posts:

Brunch i sommarregnet Bubbelsocker på ROSSO Sveaborg med faddrar

Dylans brunchbuffé gick starkt hem hos Noah och min syster Katarina!

Restaurang Dylan är det stället som vi tycker har haft den godaste brunchen i Helsingfors hittills. De har buffé för 18 euro/person och ett stort utbud av yoghurt, granola, bröd, pålägg, frukt, äggröra, enklare maträtter och ett bra dessertbord. Buffén är alltså ganska så frukostbetonad men eftersom vi alltid ätit brunch kring kl. 10 så passar det oss bättre än de med väldigt mycket mat. Lokalerna är inte särskilt ”mysiga” utan ganska vita, luftiga och avskalade. Dock är det mycket barnvänligt med lekhörna, bra plats för barnvagnar och halva priset på buffén för barn. Bäst var deras croissants med sylt, bärkvarg och rabarbertårta!

Huvudtallriken med fina råvaror på restaurang Mille Mozzarelle!

Mille Mozzarelle besökte jag och Anton på tu man hand och är inte ett ställe jag skulle rekommendera att ta med barn till, det är litet och maten serveras på färdigupplagda tallrikar så inte lika enkelt att plocka av det som går hem. Det är ett italienskt ställe med fokus på kvalitet före kvantitet. Med andra ord så stod vi oss inte särskilt många timmar på denna måltid men det var en bra smakupplevelse. I priset 18 euro ingick två serverade tallrikar, den första med bruschetta och den andra med frukt, sallad och salami. Som dessert fick man en liten tiramisu och te/kaffe. Personalen var trevlig och atmosfären lite ”kontinental” – det kändes som att vi var på en liten tripp till Italien sådär en regnig söndagsförmiddag.

Buffébordet med mängder av grönsaker, bönor och nordafrikanska smaker skymtar bakom Saga på restaurang Sandro.

 Sandro var det stället som vi hade högst förväntningar på eftersom vi hade läst att det har utsetts till bästa brunchen i stan och därmed blev vi faktiskt lite besvikna. På lördagar har de en vegetarisk brunchbuffé men vi var där på en söndag då de har nordafrikanskt tema men det mesta var vegetariskt även då vilket jag tycker är positivt. Dock tyckte vi att det mesta på buffébordet hade ganska samma smak. Särskilt på det stora dessertbordet med t.ex. sex olika cheesecakes som alla smakade lika torrt och kompakt. Sandro är dock definitivt det stället som varit mysigast hittills och personalen var mycket serviceinriktad så om man man föredrar ett mysigt ställe med en mer matig brunch är Sandro ett bra ställe!

Related posts:

Kompisfest på Cantina West Kiasma & Fazer Jakten på en riktig semla

Micke som normalt tillbringar dagarna som produktionsledare i byggbranschen och Linnea som jobbar som studievägledare, fick möjligheten att lämna deras två barn hemma i släktens trygga händer och njuta av en Helsingfors-weekend!

Restaurangen i sig är inte särskilt barnvänlig – man måste gå upp för en trappa för att komma in så det är lyfta vagn som gäller och det finns inte någon särskild barnhörna som på vissa andra restauranger (till exempel Stockmanns). Men personalen anstränger sig verkligen för att barnen ska ha det bra, de kom med barnstolar, blåste upp ballonger, fixade med kritor & papper och särskild barnmeny finns. På samma sätt var det gällande språket, den första servitrisen pratade inget annat än finska så sedan fick vi ny personal som kunde prata engelska med oss och ännu lite senare kom en servitris som pratade svenska.

Restaurangens paradrätt är Cantina West Ribs (det som Micke har framför sig på bilden), alltså revbensspjäll och det finns mycket kött på menyn vilket Anton gillar. Jag själv som oftast föredrar vegetarisk mat har dock också hittat några bra rätter, bland annat en mycket god pumpasoppa på förrättsmenyn och fajitas med getost och cashewnötter. Restaurangen har också en dessertspecialité vilket är Cantina’s chocolate cookie som du ser på bilden nedan. Om du önskar en något mindre dessert är deras kladdkaka också mycket utsökt!

Beskrivningen till Cantina’s chocolate cookie är ”Warm chocolate and nut cookie with vanilla ice cream, chocolate sauce and whipped cream”. Saga var arg för att hon inte fick smaka på den!

Om du vill veta mer om restaurangen Cantina West är deras hemsida http://www.cantinawest.fi/en/

Är du också sugen på en Helsingfors-weekend? Nu när våren är i full blom är det här en mycket vacker stad som har mängder att erbjuda. Välkommen!

Related posts:

Brunch i sommarregnet Bubbelsocker på ROSSO Jakten på en riktig semla

Supertrevliga Rabbe & Liisa bjuder alltid på intressanta diskussioner!

Svärföräldrarna ställde upp som barnvakt och tillsammans begav vi oss till den enda påsköppna restaurangen – ROSSO! Det är en ganska stor restaurangkedja i Finland och marknadsförs som ”en familjär italiensk restaurang med en mångsidig finsk-italiensk meny” och jag tycker det är en ganska passande beskrivning. Färgtemat är rött, man sitter på soffor mittemot varandra och det finns mycket att välja på – sallad, soppa, pasta, fisk, kyckling, kött, pizza och ett stort vinutbud för den som önskar det. Restaurangerna är även barnvänliga – det finns lekhörna, helt okej barnmeny och bra skötbord. Servicen på svenska är också bra med svenska menyer och svensk hemsida (det är det verkligen inte alla restauranger i Finland som har).

Anton spexar som vanligt när det ska tas foton

Maten var helt okej men det som var speciellt var desserten! Jag och Anton beställde in en helt ljuvlig chokladkaka som serverades med ”bananasplitglass”. Glassen smakade som vanlig bananglass men kakan var verkligen perfekt chokladig och kladdig. Liisa och Rabbe beställde Trio Gelato som bestod av glass, grädde, sås och BUBBELSOCKER. Ni vet sånt där socker som sprakar i hela munnen och som man åt när man var liten vid mycket speciella tillfällen – nostalgi och mycket humor!

Mumsig chokladkaka och bubbelsocker!

Det sprakar ljudligt i munnen när man äter bubbelsocker, det går inte att inte skratta…

ROSSO passar den som söker en helt okej restaurang i Finland med stort matutbud. I Helsingfors finns det två ROSSO-restauranger, den ena ligger på Keskuskatu 6 och den andra på Siltasaarenkatu 18-20. Tryck på loggan för mer info: 

Tack Rabbe och Liisa för en trevlig spontan-kväll!

Related posts:

Kompisfest på Cantina West Jakten på en riktig semla Memma – ett måste på påskbordet?

Finns memma på ditt påskbord? Då är du troligtvis finländsk eller har finskt påbrå.

Det jag har hittat om memmans historia är att den troligtvis härstammar från Persiska riket eftersom de iransktalande folken (iranier, kurder, afghaner m.fl.) äter en nästintill identisk rätt på deras nyår som kallas Samanu. Därifrån har memman sedan troligtvis färdats till Ryssland och på 1700-talet exporterades rätten till det som nu är sydvästra Finland. Memma åts då främst på långfredagen eftersom man inte fick tända någon eld den dagen och den förvarades i näveraskar som kallas för rivor. Idag köps de dock i affären i pappaskar om man inte vill lägga typ en dag på att baka sin egen.

Memma var särskilt utplacerat i affären på fem olika ställen under skärtorsdagen så att ingen skulle missa att köpa hem sina påskförpackningar.

Vad Jennika tycker om Memma: Att döma av hur memma ser ut så tror man att det ska smaka som en kladdig chokladkaka men så fort man smakar så inser man sitt misstag. Memma smakar beskt och typ som jäst malt med lite touch av brödsirap, det spelar ingen roll hur mycket vaniljvisp jag försöker dränka in det i – den här spannmålsgröten blir inte god. Det här känns som en rätt man måste ”lära sig” att tycka om från barnsben, typ som jag har gjort med sill efter alla påsk-, jul- och midsommarbord.

Vad Noah tycker om Memma: Noah säger varje gång som memma plockas fram att han vill ha, när han sen väl smakar grimaserar han stort och skjuter tallriken ifrån sig.

Vad Anton tycker om Memma: Gott! 

Anton fick instruktionen att han skulle se jätteglad ut över att han fick äta memma som han tycker mycket om. Jag får nog konstatera att ifall det vore en audition skulle han inte få jobbet. Det är tänkt att jag ska se skeptisk ut på bilden.

Har du smakat Memma? Vad tycker du i såna fall om påskdesserten? 

Related posts:

Bubbelsocker på ROSSO Jakten på en riktig semla Varför äter finnarna Runebergstårta idag?

Idag den 5 februari har caféerna och matbutikerna fyllts med den mytomspunna bakelsen Runebergstårtan.  Bakelsen är uppkallad efter Finlands nationalskald (poet som varit betydelsefull för nationen Finland) Johan Ludvig Runeberg som var verksam på 1800-talet. Han har bland annat skrivit texten till Finlands nationalsång ”Vårt Land” och anses vara den person som utvecklade tanken om Finland i diktform.

Sägnen är att att denna Runeberg varje dag åt en sådan här bakelse (som alltså ser ut som en liten mini-tårta)  och att det var hans fru Fredrika som uppfann bakverket. Varför bakelsen äts just idag är för att Runeberg föddes den 5 februari (det är dock inte helt klart att det faktiskt var den 5.2 för i kyrkoboken står det tydligen också noterat den 7.2 så om man gillar bakelsen kan man ju säkert äta en då också för att vara på den säkra sidan).

Hur smakar Runebergstårtan?
Bakelsen smakar ungefär som en saftig sockerkaka med sylt och glasyr men eftersom den också innehåller lite mandel och punsch ger det också en något tyngre smak än enbart socker.

Passar för: Den som gillar söta bakelser och inte är allergisk mot mandel.  

Related posts:

Jakten på en riktig semla Memma – ett måste på påskbordet? Riksdagsval i Finland idag!